Rehab

Vi kämpar vidare med Veirons rehab, trots två månader i koppel, (två månder på fredag sen attacken) så verkar Veiron hålla modet uppe :) Han är lika glad varje gång vi kommer till bagarmossen och ska in till Annika som fysioteraputen heter. Springer in med hög, viftande svans direkt fram och ska hälsa. Sen ska rummet kollas av då andra hundar vara där så måste hela rummet nosas av. 

Idag visade han också att han fattat vad allt handlade om, han ställde sig vid dörren till vattenbandet och ville in. Så fort Annika öppnade sprang han in glatt och väntade på att mjukosttuben skulle tas fram så han kunde få något gott att äta.

Det är fortfarande läskigt när vatten börjar stiga då måste man sprätta med benen och protestera lite. Men så fort vattennivån är rätt och han ska börja gå så är det glömt, han traskar på så fint. 

 img-0022.jpg

Tyvärr så är det ju en skada han kommer få dras med resten av livet, vi kommer aldrig kunna köra någon tuffare gren som skydd och rapporten är ett osäkert kort just nu. Vi kommer få testa oss fram och se hur mycket muskeln klarar i framtiden. Men vi har goda förhoppningar om att det inte kommer påverka honom nämvärt i framtiden då dessa två månader gått kanon. Han har inte visat några tecken på hälta eller smärta efter operationen och han belastar alla ben lika mycket, ingen stelhet vad vi märkt av och att strectha honom går kanon, då är han avslappnad och fin.

Under rehaben har jag bestämt mig för att köra rally med honom för att han ska få komma ut och tävlingsträna lite. Vi har 5ggr kvar på sjukgymastiken och sen får vi se hur han mår och verkar vara i muskeln men vi har många månader kvar framför oss med rehab hemma med uppbyggnad i kontrollerad form som Annika uttryckte det. Så så fort snön försvinner jogging och efterhand cykling.

 

13 mar 2013

Comments powered by Disqus

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)